Efter en allvarlig olycka och en lång törnrosasömn övergår GERD 1994 i skeppsbyggnadsstudenten Kasper Enges ägo. Den unge mannens målsättning är att få båten sjöduglig, och att restaurera den så originaltroget som möjligt.
Mellan 1994 och 2007 reparerar Kasper Enge haveriskadan och fixar båten från grunden och upp. Helt i enlighet med att återskapa båten så originaltroget som möjligt. Han tar bort teakdäcket och ersätter det med linneväv. Det enda Enge kompromissar på är gällande cockpitens utformning: Han önskar använda GERD som rese båt och behöver därför förvaringsutrymme. Båten får därför förvaringsfack och en mycket rymlig inredning.
Av familjeskäl bestämmer sig Enge år 2008 att sälja båten till filmmakaren Thomas Behrend i Hamburg.
När Thomas Behrend köper den extraordinära GERD är han väl medveten om hennes enorma hastighetspotential. Han önskar få henne klar för tävling, men innan GERD är redo för deltagande i regattor krävs ytterligare restaurering.
Thomas Behrend är väl medveten om att ballastkölen på GERD är i behov av förändring. De tidigare ägarna har flera gånger förändrat viktfördelningen både horisontellt och vertikalt. Ballastkölen har förskjutits framåt eller uppåt vid upprepade tillfällen. Förmodligen gjordes detta när GERD på sextiotalet fick en ny rigg med förändrad segeldesign.
Restaureringens mål blir att återställa den ursprungliga funktionen och estetiken. Thomas Behrend ber därför designern Peter Norlin och Olle Madebring (ordförande i Svenska skärgårdskryssarförbundet) att ta fram en ny köldesign.
Det blir Peter Norlins uppgift att skapa harmoni mellan den nya kölen och den framtida segeldesignen. Olle Madebring blir ansvarig för att skärgårdskryssarreglerna beaktas och iakttas noggrant.
Båtbyggaren Andreas Millde i Fisksätra, Sverige, får i uppdrag att tillverka kölen.
Thomas Behrend upptäcker vid köpet av Gerd att bordläggningen under vattenlinjen lidit starkt efter åttio år. Båten drar nästan med 300 kg vatten tills den är tät, vilket är otänkbart för en regattabåt.
Behrend ger den erfarne båtbyggaren Uwe Baykowski från Kiels Yacht-Club i uppdrag att bedöma båtens skick under vattenlinjen.
Under premissen att bibehålla originalmaterialet såvitt bara möjligt, byts ca 20 % av bordläggningen under vattenlinjen ut under restaureringen, Resten diktas på nytt. I samband med dessa arbeten demonteras också samtliga bottenspant av stål och varm galvaniseras på nytt.
Efter ett långt avvägande av för och nackdelar bestämmer sig Thomas Behrend och Uwe Baykowski för att förse båten med två lager av 300-grams väv. Denna beklädnad omfattar hela kölen och passas in under skarndäcket men vattenlinjen.Båten blir nu 100 % vattentät och dessutom får den en styvhet som aldrig tidigare.
Beklädnaden av väv på kölen leder till ytterligare frågetecken. Vad skall nu göras med skrovets insida?
Om vatten skulle läcka in i båten, kan det tränga in i det obehandlade träet. Kan vattnet finna en väg mellan ytterhöljet och plankorna och orsaka att material lossnar. Framförallt plankornas skarvar, anliggningsytorna till bottenbalkarna, och spanten.
Det finns bara en konsekvent lösning för att undvika detta problem. Även om det innebär vansinnigt mycket arbete. Varenda fog, oberoende av hur krångligt det är, måste tillslutas med epoxihartslim.
Detta arbete ger restaureringsteamet över 100 arbetstimmar.
Vid denna tidpunkt konstaterar Baykowski att det hade varit billigare att bygga båten på nytt.
Men naturligtvis vet alla berörda parter att det inte handlar om den billigaste lösningen. Utan att uppfylla alla krav gällande att få henne så original troget som möjligt.
Slutligen avslutas även restaureringen inuti på ett estetiskt och övertygande sätt. Alla ytor inuti slipas och behandlas med högglänsande binarolja. Resultatet blev både funktionellt och väldigt snyggt!
Sedan sextiotalet seglar GERD med en aluminiummast. Nu ska den gamla riggen bytas ut mot en mast som uppfyller den nutida regattasportens krav.
För detta projekt tarThomas Behrend hjälp av Juliane Hempel och Peter Norlin. Baserat på den information som framgår av den nya kölkonstruktionen tar Juliane Hempel fram en helt ny segeldesign. Målsättningen är att uppnå perfekt harmoni mellan kölens och riggen design.
Olle Madebring från Svenska skärgårdskryssarförbundet har i uppdrag att övervaka så att reglerna för skärgårdskryssare iakttas. Han kommer senare att sköta uppmätningen av den nya riggen.
Realiseringen av Juliane Hempels design övertas av mastbyggarna Reckmann Yacht Equipment GmbH och riggspecialisten Peter Kohlhoff.
Peter Kohlhoff lyckas övertyga det spanska företaget Future Fibres att tillverka den minsta PBO-rigg som någonsin byggts. Det lönar sig att använda high-tech-material. Den löpande riggens vikt ligger under ett kilogram!
Det sista i projektet omfattar special mast och däck restaurering. Resultatet blir en extremt god och överskådlig däckslayout, en förutsättning för regattasegling.
Flagga | Tyskland |
Fartygstyp | Segelbåt |
Sjösättning | 1927 |
Total längd | 13,1 meter |
Bredd | 1,75 meter |
Djupgående | 1,45 meter |
Deplacement | 2,4 ton |
Antal master | 1 |
Segelyta | 30 m² |